whateveruwish

Det var väl inte så oväntat egentligen då den senaste månaden har varit ganska upp och ner men man blir ju alltid chockad och ledsen.Jag vaknade tidigt imorse och tänkte på alla fina stunder.Ganska mycket plågeri,men ändå,det kändes fint att minnas första kyssen tillsammans,när man insåg att man var kär,första dejten, första miniresan,alla fina morgonar..listan kan göras lång.

Men nu är det som det är.Vi är egentligen inte ovänner,utan såg helt enkelt olika på en sak som är viktig i ett förhållande.Jag hoppas att vi längre fram kan vara vänner.Han var ju trots den första riktiga kärleken liksom.

Som det känns nu,kommer jag aldrig kunna bli kär igen.Jag kommer bara jämföra alla med han.

Förhoppningsvis kommer även det att ändras.